Jätteloka

Jätteloka eller jättebjörnloka (Heracleum mantegazzianum) är en giftig växt som kan ga allvarliga brännskador vid kontakt med växten. Växten förekommer inte naturligt i norden utan är införd som prydnadsväxt under 1800-talet. Växten räknas som invasiv och omfattas av EU:s förordning om invasiva arter.

Jättelokan innehåller furokumariner som reagerar tillsammans med solljus och orsakar skador liknande brännskador. Ämnet kan ligga kvar flera dagar i huden och den som exponeras bör därför undvika soljus under flera dagar även om inte symptom uppstår.

 

Kännetecken

Jättelokan påminner om ett stort hundkex. Blommorna är vita och sitter liksom hundkexens i flockar som är platta eller något välvda och upp till 50cm i diameter. Växten är en flerårig ört med kraftig stam, över tre meter hög. Bladen är stora med stora ovala bladflikar. Växten sprids med frön som följer med vattendrag, boskap eller fordon.

Jättelokan är ett samlingsnamn för ett antal arter med oklar avgränsning. Olika vetenskapliga namn har applicerats på de svenska jättelokorna, H. giganteum, H. laciniatum, H. pubescens och H. stevenii, men ännu är det inte klarlagt om det verkligen finns mer än en variabel art, eller i så fall vilka arter det rör sig om.

Biologiska effekter

Jättelokan bildar täta bestond som effektivt konkurrerar ut all annan lägre vegetation. Det gör att jättelokan hotar den biologiska mångfalden i de områden där den etablerar sig. Växten kan också bidra till ökad erosion längs vattendrag då jorden blottläggs när växten vissnar ner vintertid.

Bekämpning

Bekämpning av jättelokan kan göras antingen kemiskt eller mekaniskt. Kemisk bekämpning ska i möjligaste mån undvikas. Observera att det är viktigt med rätt skyddsutrustning vid bekämpning av jättelokan. Är du privatperson berättigar bekämpning av jätteloka till RUT-avdrag.

Mekaniska metoder

  1. På framförallt större och öppna områden kan maskinell slåtter användas. Slåttern sätts in innan blomning och upprepas 3–4 gånger per säsong. Det är viktigt att maskiner som används rengörs noggrant för att inte föra vidare frön.
  2. Manuell mekanisk bekämpning sker genom att växten huggs ner före blomning. Om växten gått i blom så måste blommor samlas in till förbränning vilket är kostsamt. Upprepas 3–4 gånger per säsong.
  3. Uppgrävning av rot. Minst 10cm av roten grävs upp. Ju tidigare på säsongen desto bättre effekt. Den uppgrävda roten tas med till förbränning. Metoden är tidskrävande men behöver inte upprepas mer än 1-2 gånger per säsong.
  4. Behandling av rot med hetvatten. Ett spjut sticks ner och dödar roten med 98-gradigt vatten direkt på roten som dör. Behandlingen dödar merparten av plantorna redan vid första behandlingen.

Jättelokans frön ligger kvar under omkring 7 års tid i marken varför bekämpningen måste följas upp under många år för att helt utrota ett bestånd.

Mer information:

Jätteloka – Wikipedia

Den virtuella floran

Bekämpning av jätteloka med hetvatten

20170721_095621

Frågor?
Vi har svaren!